Fallet i Piteå upptäcktes vid en oannonserad inspektion i juni 2016 .

– Vi hade kunnat stänga kliniken där och då, säger Anders Wikander.

– I det här fallet fick de fortsätta under förutsättning att de informerade personalen och snabbt vidtog åtgärder.

Alldeles snabbt gick det nu inte. I juli gick det ut ett föreläggande till kliniken.

– Men det krävdes påminnelser från min sida och ytterligare ett föreläggande där vi la ett vite på dem. Först i mitten av november fick vi en redovisning av vilka åtgärder de vidtagit.

Den moderna tandvårdskliniken, som invigdes häromåret, har nu byggt på väggarna på ett sådant sätt att personalen inte riskerar att bli utsatt för onödig strålning i samband med röntgenundersökningar.

Eftersom öppna planlösningar blivit allt vanligare på senare år kan man oroas över att tandvårdspersonal utsätts för onödig strålning på fler håll i landet.

– Jag håller med, men jag är inte helt uppdaterad på hur man bygger nya kliniker. Jag har personligen ingen uppfattning om vidden av det här problemet, säger Anders Wikander som tidigare själv arbetat som tandläkare.

– Man känner igen sig från miljöer på tandläkarhögskolor: där har man den här typen av bås med väggar som inte går upp till taket. Men där löser man ju strålskyddsproblemet genom att ha ett särskilt röntgenrum.

Strålsäkerhetsmyndigheten har inga öronmärkta resurser för att kontrollera och inspektera tandvårdsmottagningar gällande de vanliga tandläkarutrustningarna.

Men man gör det ändå ibland, som ett led i en planerad tillsyn. De senaste tre åren har folktandvården i Stockholm och Jämtland-Härjedalen samt Praktikertjänst AV inspekterats.

– Vi har ett allmänt tillsynsansvar. Vi reagerar på impulser: alltså när någon, en patient eller visselblåsare, hör av sig och misstänker att något är fel. De senaste åren har vi i snitt gjort en impulsstyrd inspektion per år.

I Piteå-fallet utförde Anders Wikander inspektionen själv.

– Jag ville se med egna ögon hur man arbetade i den aktuella lokalen.

Mottagningen hade fem behandlingsbås, i nära anslutning till varandra.

– Man såg direkt att det var otillräcklig strålskärmning mellan båsen. I vissa lägen, beroende på hur man positionerade patienter och personal, fanns det ingen strålskärmning alls.

Det strålade alltså på två sätt: dels mot personalen som befann sig bakom en otillräckligt avskärmande vägg vid röntgenundersökningen, dels mot patienter och personal i angränsande bås.

– Tandvårdspersonal som satt ner och arbetade med en patient i ett bås löpte uppenbar risk att bestrålas om man samtidigt tog röntgenbilder på en liggande patient i båset intill.

Inte heller den personal som utförde röntgenundersökningen var skyddad.

– De ska ju stå bakom en strålskyddad vägg. Den ska bland annat vara minst 210 cm hög. I det här fallet var den 160 cm, en halvmeter för låg.

Eftersom systematisk kontroll saknas vet man inte hur många tandläkarmottagningar som bryter mot strålningsreglerna.

– Men det är inte bara vi som inte vet: många tandvårdsföretag vet heller inte om deras lokaler är tillräckligt avskärmade och faktiskt uppfyller de krav vi ställer, säger Anders Wikander.

Är inte det oroväckande?

– Jag får ofta frågor, typ: ”Det här har varit tandläkarmottagning i 40 år, då måste det väl vara ordentligt gjort från början?”. Mitt svar är alltid detsamma: det kan du inte veta om du inte kollat.

Kontrollansvaret åvilar alltid den som driver tandläkarpraktiken idag.

Det finns runt 12 000 röntgen-apparater i svensk tandvård, den absolut vanligaste strålande utrustningen i landet. Mer än dubbelt så många som alla andra tillståndspliktiga utrustningar sammantaget.

Tandläkarna har ett generellt tillstånd att inneha och använda utrustningen. Men vissa villkor måste uppfyllas.

Ett sådant är att personalen ska stå bakom en strålskärmande vägg vid exponering. Väggen ska ha en strålskärmande förmåga som motsvarar 0,5 mm bly. Material med motsvarande effekt är t ex 50 mm betong, 70 mm tegel eller 105 mm gips.

– Kravet är satt för att man ska kunna känna sig trygg under ett långt arbetsliv. Därför är det så viktigt att inte exponeras för onödig strålning.

Personal som utsätts för långvarig strålning riskerar bl a att få cancer, även i de fall doserna är mycket låga.

– De risker vi är satta att behandla handlar just om tumörutveckling på 20–30 års sikt, berättar Anders Wikander.

Ett nytt EU-direktiv kring strålskydd träder i kraft i februari 2018. Det kan leda till skärpta kontroller.

– För att uppfylla direktivet måste vi sannolikt registrera alla tandläkares röntgenutrustningar. Det har vi inte gjort hittills.

Eftersom det ska vara en självfinansierad verksamhet måste den också avgiftsbeläggas, konstaterar Anders Wikander:

– Då är det också rimligt att avgiften läggs på en sådan nivå att det blir möjligt att bedriva en mer omfattande tillsyn, inte bara enstaka inspektioner.

 

 

Björn Hultman