”Tandläkarstolen är som gjord för komik”

David Batra ser likheter mellan sin roll som standup-komiker och tandläkarens. För båda gäller det att lära känna patienten och få henne att slappna av. Foto: Robert Eldrim

”Volvo Sonett ääär… . vad är den, Volvo Sonett?”
Alla över 50 vet svaret. Både det rätta och det felaktiga.
Svensk. Italiensk. Fast tvärtom, liksom.
– Tandläkarstolen är som gjord för komisk kommunikation, säger David Batra, som djuplodade ämnet på Riksstämman.

För alla yngre läsare som inte förstår någonting: vi talar om den klassiska sketchen ”Hos tandläkaren” med Rolv Wesenlund, legendarisk norsk komiker. Alla kan numera ta del av den på YouTube. Gör det!

I sketchen, precis som i verkligheten, spelar rädslan en viktig roll.

– Jag själv har ingen direkt tandläkarskräck, men känner ofta en anspänning. Det är inte odelat positivt att ligga där i stolen. I bakhuvudet tänker man att något farligt eller obehagligt kan ske, säger David Batra.

– Som när personalen säger: lugn, lugn, vi ska bara ta några röntgenbilder, det är absolut ingen fara, det är helt ofarligt. Och så springer de ut allihop…

Han konstaterar också att det lätt blir komiskt när du som patient, med munnen full av sugar, suddar och instrument, ska försöka svara på frågor.

– Det där talesättet att skrattet fastnar i halsen får en helt ny innebörd…

Tandvård är förvisso ett allvarligt ämne. Men att förbjuda komik på kliniken tror David Batra inte alls på.

– Nej, tvärtom. Personalen behöver inte dra vitsar. Men kan man få patienten att slappna av ökar förutsättningarna för ett bra behandlingsresultat och för att patienten ska gå därifrån nöjd och glad. Och förhoppningsvis komma tillbaka.

Han tror att de knep han själv använder för att fånga en publik borde fungera även i tandvården:

– Det är inte helt olikt när jag, som standup-komiker, kommer in på en pub i Gällivare en fredagskväll. Publiken måste känna sig trygg och avslappnad, annars skrattar man inte. Och då blir det ingen bra upplevelse.

– Enda skillnaden är att på kliniken är patienten publik.

Om patienten sätter upp ett försvar och spänner kroppen är det, menar David, upp till tandvårdsteamet att ”avväpna” honom eller henne.

Då kan humor vara lösningen. Problemet är bara att sinne för humor är olika hos olika personer. Det blir lätt plumpt om man försöker vara rolig i fel läge, inför fel person.

– Halva jobbet för en komiker är att vara psykolog, menar David.

– Framförallt är det svårt när du möter en ny publik, eller en ny patient. Om du känner din publik vet du vad som går hem, samma sak med en patient du träffar ofta. Det gäller att förstå signaler – och att läsa av dem på rätt sätt.

Björn Hultman