Medianlönen för . en tandsköterska i folktandvården är 24 600 kr. Men det största problemet är inte lönen i sig – utan svårigheten att göra lönekarriär, enligt Faraj Abuiseifan, på Vision: – Idag är tandsköterskornas löner alldeles för sammanpressade. Det vore rimligt med en slutlön på en bra bit över 30 000 kr, säger han.
Han konstaterar att även tandsköterskor behöver en lön som går att leva på.
– Annars kommer man inte att kunna rekrytera alla de tandsköterskor som behövs de närmaste åren. Som anställd måste man ju kunna känna sig stolt över sitt yrke, över sitt yrkesval.
Med en ingångslön på strax över 20 000 kr/mån och en svag lönestegring därefter släpar tandsköterskorna efter många andra jämförbara grupper.
– Det handlar om ett kraftigt kvinnodominerat yrke och tittar man på mansdominerade yrken inom andra sektorer, med ungefär samma utbildningsbakgrund, ser vi en markant skillnad, säger Faraj Abuiseifan, central löneförhandlare på Vision.
– Tandsköterskornas löner behöver helt klart uppvärderas. Vad vi sett de senaste åren är att löneutvecklingen, totalt sett, varit rätt OK. Det stora problemet idag är de begränsade möjligheterna att göra lönekarriär.
I det treårsavtal som slöts i april i fjol och som gäller till och med 2020 finns en ett utrymme för arbetsgivarna på den offentliga sidan att lönesätta individuellt.
Några procentsatser är inte satta, även om de flesta landsting följer industrinormen runt två procent per år i sin budget för löneökningar. Alltså drygt sex procents ökning från 2018 till och med 2020.
– Meningen är att avtalet ska ge reallöneökningar, men också en ökad flexibilitet för de offentliga arbetsgivarna, förklarar Faraj.
– Då behöver man se över lönestrukturen, titta på hur stor skillnaden är mellan den som är ny i yrket och den som jobbat länge. Den skillnaden behöver öka.
Själv ser han det som rimligt att ligga en bra bit över 30 000 kr/mån när man närmar sig pensionering.
För att öka lönespridningen har Vision i år inlett samtal med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, och även med de olika landstingen. Faraj Abuiseifan tycker att man möter förståelse från motparten.
– Vi har goda samtal. Jag upplever att SKL helhjärtat vill jobba med den här frågan.
– Från Visions sida vill vi inspirera och möjliggöra. Bland annat genom att arrangera träffar med workshops där vi presenterar hur de lokala parterna kan jobba för att bygga en bättre löneutveckling.
Lönesättningen kan variera en hel del från region till region.
– Mycket styrs av den lokala arbetsmarknaden, av tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Har tandsköterskorna lägre löner i en viss region har förmodligen även socialsekreterarna och undersköterskorna det, konstaterar Faraj.
Med tanke på det stora behovet av tandsköterskor: Är det inte just nu ett bra läge att få upp lönerna?
– Jo, det tycker jag. Logiken säger ju det. Landstingen är tvungna att göra något för att kunna tillsätta tjänster, för att få den personal man behöver. Och för att få tandsköterskor att stanna kvar i yrket.
Vissa arbetsgivare anställer outbildade tandsköterskor, så kallade tandvårdsbiträden, för att fylla behovet. Vision har ett 50-tal tandvårdsbiträden som medlemmar. Ser du ingen konflikt i att löneförhandla för båda grupperna?
– Nej, vårt löneavtal är ju för samtliga våra medlemmar inom den här sektorn.
Men genom att ta in tandvårdsbiträden som medlemmar sanktionerar ni väl den yrkestiteln?
– Det är en lite klurig fråga, men vi organiserar de människor som jobbar inom den här sektorn. Tandvårdsbiträden är en ny och ganska liten grupp. Jag ser det inte som att man tar varandras pengar eller varandras arbetsuppgifter.
Det skiljer runt 2 000 kr/mån i lön mellan tandsköterskor och tandvårdsbiträden. Borde det inte finnas en mer markerad löneskillnad mellan dem som är utbildade och de som inte är utbildade?
– Jag har faktiskt ingen uppfattning kring relationen mellan yrkesgrupperna. Jag kan för lite om tandvårdsbiträden, det är ett ganska nytt fenomen. Men generellt behöver vi högre löner inom landstingen, inte lägre.