I vissa familjer . går yrkesvalen i arv. Eva Blomberg och hennes dotter Therese Karlsson har gått ett steg längre. Mor och dotter är inte bara tandsköterskor, de jobbar på varsin avdelning på samma sjukhus.
Redan som barn ville Eva Blomberg bli tandsköterska. Idag kan hon inte minnas exakt varför, men misstänker att hennes farbror som var tandläkare på Folktandvården i Malmö kan ha varit en inspiration. Hon provade på tandsköterskeyrket redan på högstadiet, under en pryoperiod (det som idag heter prao).
– Det var en dröm för mig att bli tandsköterska. Jag har alltid känt att det här vill jag jobba med. Och jag trivs fortfarande jättebra. Jag känner att jag uträttar något, och det är roligt att gå till jobbet varje dag, säger Eva.
För dottern Therese är det mera tydligt varifrån tandsköterskeimpulsen kom, även om det aldrig fanns någon förväntan från mamma Eva att hon skulle välja den banan. Therese själv var heller inte inne på det spåret under skolåren, även om det var kul att svetsa autoklavpåsar när hon besökte Eva på kliniken.
– Nej, det var mammas jobb, helt enkelt, och jag hade ingen tanke på att jobba med samma sak, säger Therese.
Eva gick sin utbildning till tandsköterska under tidigt 1980-tal. Sedan jobbade hon på olika privata kliniker. Det var på en av dessa som Therese på riktigt fick stifta bekantskap med livet i tandvården. Hösten 2001 behövdes någon som kunde rycka in i receptionen. Therese hade efter studenten jobbat på Ica, som aupair i USA och på nummerupplysningen 118 118. Eva tyckte att jobbet på kliniken kunde passa hennes dotter, som sökte och fick det. Hon jobbade i receptionen i två år och fick ibland rycka in och hjälpa till med annat på kliniken.
– Då tänkte jag att detta var ju roligt och kanske något jag ska försöka satsa på.
Sagt och gjort: Hon började läsa till tandsköterska. En del av sin praktik gjorde hon på käkkirurgen på Södra Älvsborgs sjukhus.
– Jag fick en riktig aha-upplevelse av att ”där vill jag jobba”. Efter examen jobbade jag hos några olika privattandläkare, men så fort det blev en tjänst ledig på käkkirurgen sökte jag den, säger Therese.
Redan innan Therese tog sin examen hade mamma Eva börjat snegla mot sjukhustandvården.
– När jag sökte mig hit var det ur en känsla att jag ville göra något annat. Jag tänkte ”gör jag inget nu blir det inget sedan heller”. Jag hade varit ute och jobbat i 20 år. Allt hade blivit ren rutin och det var dags att det hände något. Och här händer det verkligen något – varje dag, säger Eva.
Sjukhustandvården tar emot remisser från övriga sjukhuset. Där görs utredningar för att se om infektioner som patienter har i kroppen har sitt ursprung i tänderna. Funktionshindrade patienter med olika syndrom har rätt till det som kallas nödvändig tandvård hos Eva och hennes kollegor. Många av de sjuka patienterna behöver behandlas under narkos. Där finns också en psykolog som behandlar extremt tandvårdsrädda patienter med målet att de ska kunna gå till den vanliga tandvården.
– Vi har faktiskt lite samarbete med käkkirurgen, som vi konsulterar vid svårare patientfall, säger Eva.
Therese förklarar att patienter som utreds för infektion kan behöva bli infektionsfria i munnen för att lättare se om där finns en annan grundsjukdom. Då måste de ibland få tänder bortopererade hos käkkirugerna.
– Vi lagar inte tänder här, utan opererar ut och sätter in implantat. Vi gör också större operationer på ungdomar med tandställning som behöver justera käkarna. Vi har Inte jättemånga akuta patienter, men de kommer ibland in vid olyckor.
Både Therese och Eva lyfter fram att det bästa med deras respektive jobb är variationen; De vet aldrig på morgonen exakt hur det kommer att se ut under dagen. En annan aspekt som de tycker om är de långa behandlingstiderna, ofta en till en och en halv timme.
– Eftersom det är större ingrepp träffar vi patienterna en längre stund. De behöver mer omvårdnad och vi har tid på ett annat sätt än i allmäntandvården. Där är det mera ”Hej – Hejdå”, även om de såklart också hjälper människor, säger Therese.
Eva och Therese får frågan om de någonsin pratar tandvård när de träffas privat. De svarar i munnen på varandra att de inte gör det, att de hellre pratar om annat och försöker lägga jobbet åt sidan. Men det är tydligt att båda trivs väldigt bra med att vara tandsköterskor och med att jobba i den ibland tuffa sjukhusmiljön. Då och då blir även det roliga tungt.
– Det svåraste med jobbet är att möta unga människor som är svårt sjuka i till exempel cancer och som inte har långt kvar, säger Eva.
Therese nickar.
– Vi har en del svårt sjuka hos oss också, men inte på samma nivå. Vi kanske upptäcker en cancer i munnen, även om det är väldigt sällan. Men när det händer är det jobbigt. Allra värst tycker jag det är när någon har cyklat omkull och slagit sönder hela ansiktet och käke och mun. Det kan bli så himla förstört. Men vi har det inte lika tungt som ni, mamma. Vi blir inte lika illa till mods på vår avdelning.
Hej, Eva Blomberg
Gör: Tandsköterska på specialkliniken i sjukhustandtandvård, Södra Älvsborgs sjukhus i Borås, en del av Folktandvården Västra Götaland.
Bakgrund: Tandsköterskeexamen i Göteborg 1983, därefter jobb hos några privattandläkare och sedan 2003 på Södra Älvsborgs sjukhus.
Ålder: 64 år.
Familj: Sambo samt dottern Therese med familj och dottern Johanna med familj.
Bor: Borås.
Fritidsintressen: Sommarstugan, barn och barnbarn. Resor.
Bästa tandvårdsminnet: Det finns många, svårt att plocka ut något.
Favorittand: De första permanenta underkäkständerna. De är så söta.
Hej, Therese Karlsson
Gör: Operationstandsköterska på specialistkliniken för käkkirurgi, Södra Älvsborgs sjukhus i Borås, en del av Folktandvården Västra Götaland.
Bakgrund: Utbildad till tandsköterska i Borås. Examen 2005, därefter några privata kliniker. På Södra Älvsborgs sjukhus sedan 2012. Har läst vidareutbildning i operationssjukvård.
Ålder: 41 år.
Familj: Sambo och två döttrar på 10 och 6 år.
Bor: Sjömarken utanför Borås
Fritidsintressen: Hästar
Favorittand: Mjölktänderna mitt fram när de tappas. Gluggen som blir är det charmigaste som finns.
Text: Linda Swartz