”Lady in attendance” lockade kunder till praktiken

Dr. Kells var tidigt ute med att anställa kvinnliga hjälpredor i sin praktik, inte bara för att assisterade vid behandling, utan också för att vara ”lady in attendance” – närvarande dam – så inget otillbörligt skedde mellan den ofta manliga tandläkaren och de kvinnliga patienterna.

Tandsköterskans historia, del 2: . ”Lady in attendande” eller ”närvarande dam” var en viktig roll för många tandsköterskor vid sekelskiftet. Uppgiften var att se till att inget otillbörligt hände mellan den oftast manliga tandläkaren och de kvinnliga patienterna.

Tandläkaren Dr Edmund Kells i New Orleans var en föregångsman i flera avseenden . Bland var han pionjär då det gällde att anställa kvinnliga hjälpkrafter i sin praktik. Han hade redan tidigare en manlig hjälpreda som ersattes 1885 med en ung ”lady assistant”, som han själv undervisade och instruerade. Kells skrev artiklar om fördelarna med kvinnliga hjäpkrafter. Men det skulle dröja 15 år, alltså omkring 1900, innan det började bli vanligt att tandläkare i USA hade en ”lady assistant” eller sätter upp en skylt i fönstret att det fanns en ”lady in attendance”, närvarande dam, som tandsköterskan också kallades. Varför skyltade man med det?

Under denna tid var kvinnliga tandläkare sällsynta. Samtidigt var det så – särskilt i USA, att en anständig kvinna kunde som patient inte anlita en manlig tandläkare, som arbetade ensam, vilket var det vanliga. En-manspraktiker var vanligast. Ensamstående kvinnor måste i USA – i anständighetens namn – ha sin make eller vänina närvarande vid tandläkarbesöket. Dern amerikanske tandläkare, å sin sida, löpte risken att inte kunna försvara sig, om han varit ensam i behandlingsrummet med en kvinnlig patient som åtalade honom för otillbörliga närmanden, vilket kunde ha en förödande effekt för tandläkare.

Därför kom ”lady in attandance” – närvarande dam – i USA att spela en dubbel roll: dels som förkläde och vittne till att inget otillbörligt förekom, dels som värdefull hjälpreda i det kliniska arbetet. Efter hand anställde Dr Kells ytterligare en ”lady assistent” och så småningom ytterligare en, så att omkring år 1900 hade han tre anställda unga damer som hjälpte till i praktiken med olika sysslor.

Han lärde dem att uppträda vänligt, artigt och korrekt i sina kontakter med patienterna. Han lärde dem instrumentens skötsel, att blanda fyllningsmaterial och att assistera vid exempelvis fyllningar och andra operationer.  De fick också hjälpa till med kontorssysslor.

Han bestämde att alla i praktiken skulle ha vita skor och rena vita kläder. Han själv hade vita byxor och jacka. Damerna hade långa vita klänningar och en vit mössa som täckte håret. Även med klädseln var alltså Dr Kells en föregångsman. I Sverige och på många andar håll i Europa uppträdde tandläkaren i förmiddagsdress, det vill säga i grå eller svart jacket med skört och grå-svart-randiga byxor.