Inget smink på tandsköterskeutbildningen i seklets början

När Eastmaninstitutet . startade sin första tandsköterskeutbildning var eleverna hårt hållna. Inkvarteringen var spartansk och översköterskan tillät inte absolut inte smink.

Översköterskan tyckte inte att det räckte med en tillsägelse, utan hon skrubbade dem rena tills ansiktet fick färg av sig självt.

Den första Polikliniken för Tandsjukdomar öppnades av Svenska Tandläkare-sällskapet 28 oktober 1865, för fri behandling av fattiga och sjuka, samt för viss utbildning av tandläkarkandidater. Ytterligare en Poliklinik för tandsjukdomar öppnades 25 januari 1885 på Klara Norra Kyrkogata 5, som den första av staten understödda undervisningsanstalt för tandläkare i Skandinavien.

Utbildningen blev helt statlig 1898: Karolinska Institutets Tandläkare-Institut, Malmskillnadsgatan 46, där man enligt Gustaf Herulf hade en tandsköterska 1912, antagligen på upplärd avdelning. Möjligen fanns det tandsköterskeutbildning i liten skala.

Sex månaders utbildning

Tandläkarinstitutet flyttade 1923 till Holländargatan, där startades tandsköterskeutbildning och från 1925 utbildades det 10 tandsköterskeelever varje halvår med en sex månaders utbildning. I viss utsträckning fick eleverna lära sig utföra tandtekniska arbeten. År 1946 fanns cirka 2600 tandsköterskor, varav 200 av dem fungerade även som tandtekniker. Då fanns också en del privata tandteknikerskolor som hade kombinerade utbildningar av tandtekniker och tandsköterskor. 1948 la man om tandsköterskekursen i Stockholm, då institutet blivit en Tandläkarhögskola. 1974 flyttades utbildningen till Grantorpsskolan i Huddinge.

På Eastmaninstitutet öppnades tandsköterskeutbildningen från 1936, då institutet öppnades. I små krypin under husets platta tak sov blivande tandsköterskor under nattens timmar. Ett tekök hade de.

Eleverna var hårt hållna och hade de piffat till sig med lite make up ansåg inte översköterskan att det räckte med en tillsägelse utan hon skrubbade dem rena tills ansiktet fick färg av sig självt. I Georg Eastmans donation ingick kravet att utbilda tandsköterskor.

18 månaders utbildning

Utbildningen för 20 elever var 18 månader, ett halvårs teori och resten praktik. Var de befann sig i utbildningen kunde man utläsa på mössan som varefter förändrades. 1948 lades även tandsköterskeutbildningen om på Eastman. Man anordnade tandsköterskeutbildningar på Malmö Tandläkarhögskola och en statlig tandsköterskeskola i Göteborg. Senare anordnades en tandsköterskeskola vid Umeås Tandläkarinstitut samt inom landstingets yrkeshögskolor och i samarbete med folktandvården i ett antal städer.

Tandsköterskeutbildningen kom sedan att följa tandläkarutbildningarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå som en statlig angelägenhet fram till 1980-talet då den blev en gymnasial utbildning.

1990-talet en del av gymnasiet

1991 hade den blivit en del av gymnasiets ”vård och omsorg” men år 2 000 hade de flesta utbildningar självdött därför att utbildningarna inte var tillräckligt omfattande. De statliga utbildade tandsköterskorna och Eastmansköterskorna hade liksom sjuksköterskorna en prydlig uniform. Men framför allt hade de en bra utbildning. För tillträde till utbildningen krävdes normalskole-kompetens (vilket var flickskola i åtta år) samt ett års praktik som elev hos tandläkare.

Den formella utbildningen var en tvåårig heltidsutbildning. Första året var teori med föreläsningar och inläsning, avslutades med prov och delexamen. Andra året var praktik på Tandläkarhögskolans åtta olika avdelningar, därefter fick man sin brosch och sitt examensbevis. Man kan säga att den sammanlagda utbildningen var treårig.

Den tidens tandsköterskor var oftast populära personer – glada vänliga och hjälpsamma – detta till skillnad från tandläkarna, vilka ofta framställdes som skräckinjagande figurer, som drog ut tänderna på folk.

 

Tack till Louise Ericson, leg. tandläkare och ordförande i tandläkarförbundets museinämnd