Henkes harem – del 1

Henke beställer in varsin Martini Bianco och ber kyparen att få vänta lite med vidare beställning. Drinkarna kommer in och de skålar.

PROLOG .  Måndag 8/8 2016, kl. 06.30. Henrik Dufva visslar lite falskt, för sig själv, när han stiger in på sin arbetsplats efter fyra veckors semester. Tycker att det är lite skönt att komma igång.
Det är ett år sedan nu som kliniken öppnades. En helt ny folktandvård i Jönköping, Munksjöstadens Folktandvård, där Henrik är tandläkare och klinikchef. Så här tidigt på morgonen är det tomt och tyst i lokalerna. Henrik tycker att det är skönt att vara själv på kliniken på morgonen, innan de andra kommer klockan sju. Men idag är det visst någon mer som vill vara tidig, det hörs någon i dörren. Det är Lotta, klinikkoordinatorn. Hon kommer in på Henriks expedition.

.
– Hej, Henke, säger hon, har du haft en skön semester?
– Verkligen, det har varit härligt. Var bland annat ute med MC:n lite.
Med Maja, tänker han, men det säger han inte.
– Hur har du haft det?
Lotta tvekar lite, innan hon svarar:
– Bra. Vi har haft det lugnt och skönt. Men du… Jag vill prata med dig lite, innan de andra kommer. Det är så att jag är gravid, ska ha i december, så det bli ju lite ledigt för mig då.
– Grattis. Vad kul. Tycker Nellie det ska bli roligt att bli storasyster?
– Jodå. Hon är eld och lågor.
– Pappan då? Vad tycker Stefan?
Henke ser att Lotta rodnar, sedan stammar hon nästan:
– Det var just det… Jag är inte helt säker på att det är Stefan som är pappan. Du vet det som hände på Ullinge…
– Aj fan. Kan jag vara pappan menar du?
Det här var ju inte alls bra, tänker Henke. Vad har jag nu trasslat in mig i?
– Så kan det nog vara. Stefan var utomlands en hel del, då i våras.
– Har du sagt något?
Henke drar efter andan.
– Nej, det har jag inte. Stefan vet inte att vi… jag menar vad som hände. Och om det är okej med dig, så vill jag helst att det inte kommer fram. Hoppas att han inte misstänker något.
– Okej, schysst, Henke pustar ut. Jag skulle givetvis ställa upp, om du ville det. Nå, vad säger du?
– Bra. Då låter vi det bero så länge. Det vore nog inte så bra om det kom fram till någon, det som hänt. Nu kan vi tala om för personalen att jag är gravid och att jag ska vara mammaledig sedan. Så får mitt snedsteg förbli vår hemlighet. Är det okej för dig?
– Absolut. Det låter bra. Men du behöver väl inte se det som ett snedsteg, vi hade väl trevligt, eller?
– Mmm, Lotta rodnar igen. Visst, men oförlåtligt är det. Tack för att du lovar att hålla tyst. Hon ger Henke en vänskaplig, snabb kram.

Puh, det var nära ögat, tänker Henke, när han blir ensam. Vore inte bra om det skulle komma fram att han gjort sin klinikkoordinator på smällen. Skulle väl få sparken direkt. Fan vad klumpigt. Får ta och skärpa mig. Men tänk, kanske ska bli farsa, det är ju lite häftigt ändå. Äh, nu blir det ju i alla fall inte officiellt mitt barn. Är nog ändå inte mogen…

Del 1

Mars 2015
Måndag

Det har mörknat ute, när Henke kliver av tåget på Jönköpings station. Trots regn och snålblåst, ler han stort för sig själv. Idag, när han stod på perrongen i Nässjö och väntade hade mobilen ringt. Det var Tandvårdsdirektören, Mats Dahlgren, som erbjöd honom tjänsten som klinikchef på Jönköpings nya folktandvård, Munksjöstadens Folktandvård. Han hade blivit jätteglad och tackat ja direkt.

När han kliver in i hallen i sin etagelägenhet vid Östra kajen har han blivit genomblöt, så han tar snabbt av sig alla kläder, utom kalsongerna och går direkt upp till badrummet på andra våningen och ställer sig i duschkabinen.

Nu kommer tankarna på samtalet från Dahlgren tillbaka. ”Du ska veta att vi tror på dig” hade han sagt. Henke blir varm i hela kroppen vid tanken. Inte för att han inte trott på sig själv, annars skulle han inte sökt tjänsten, men att höra det från högsta hönset, hade känts bra.

Han tar trappan ner till hallen och går för att plocka upp de blöta kläderna som ligger kvar i en hög på golvet. Han bär ut jeansen, strumporna och den röda tröjan till köksdelen, där han hänger dem över barstolarna för att torka.

Redan innan han öppnar kylskåpet vet han att det nästan är tomt. Tanken hade varit att han skulle ha handlat på vägen hem. Nu har det dåliga vädret och hans tankar på den nya tjänsten gjort att han glömt det.

Okej, det får bli mackor, det kan inte hjälpas, tänker Henke.

När han ätit färdigt bestämmer han sig för att ringa till sin bäste vän, Matte, och berätta den glada nyheten.
– Tjänare Matte, stör jag?
– Nej då. Jennifer nattar lillen, så det är lugnt.
– Jag var bara tvungen att berätta att jag fick tjänsten som klinikchef, du vet den jag sökte.
– Vad kul, men jag visste att du skulle få den. Hur känns det då?
– Skitbra. Det känns lika bra som det gjorde när vi vunnit någon cup med handbollen. Han hör hur Matte skrattar.
– Ja då förstår jag hur det känns. När ska du börja?
– Kliniken öppnar inte förrän i augusti, så först då blir det skarpt läge. Jag ska få se lokalerna på fredag, blir spännande.
– Då får du berätta hur det var på kvällen, sen. För du har väl inte glömt att vi ska gå ut då?
– Det har jag såklart inte. Vi ses då. Hälsa Jennifer och pussa på Albin från mig.
– Det ska jag. Och grattis igen.

Fredag

Henke tycker att dagen segar sig fram. Egentligen är väl allt som vanligt på Tranås Folktandvård, men han känner sig otålig och vill att klockan ska bli ett, så han kan komma iväg till sitt möte med tandvårdsdirektören. Han drömmer sig bort lite, tänker att det ska bli så roligt med nya jobbet.
– Henke, kan jag ta in patienten nu? Det är tandsköterskan Josefin som undrar.
– Javisst, gör det.

Josefin hämtar in patienten, som de sedan lagar ett hål på. Det flyter på som vanligt och rätt som det är har de klarat av dagens sista patient. Henke skyndar sig att skriva i journalen, för att sedan önska Josefin en trevlig helg.

Han skyndar till stationen, så han inte missar tåget, som via Nässjö tar honom till Jönköping. Väl framme tar han en rask promenad till Munksjöstaden. Det är mulet och småkallt, men han känner sig upprymd inför mötet.

Klockan är tre när han är framme vid huset som kallas toarullen, eftersom det låg ett pappersbruk här förut. Dahlgren står utanför porten och väntar på honom. De två männen hälsa på varandra och tar hissen upp till tredje våningen, där kliniken ligger.

Tandvårdsdirektören låser upp till den nya folktandvården och visar in Henke i lokalerna.

Det luktar nymålat. Henke ser sig omkring, det ser jättefräscht ut, men lite kalt förstås, det är inga möbler eller utrustning på plats ännu.

Välkommen till din nya arbetsplats. Dahlgren sveper med handen över lokalen. Kom så tittar vi runt lite.

Deras steg ekar, när de tar sig runt på kliniken. Henke bli visad de sex behandlingsrummen. Där finns tre rum som ska bli expeditioner, ett större utrymme där sterilen ska vara, en reception och ett väntrum.
– Här har vi personalrummet, säger Dahlgren och visar Henke ett stort rum i slutet av korridoren. Det har stora fönster med utsikt över Munksjön. Henke fantiserar hur det kommer att kännas att sitta i soffan och se ut över sjön. Han känner att han kommer att trivas här.

Det sista de tittar på är köket och de två omklädningsrummen.
– Jag berättade ju för dig att vi erbjudit Ann-Charlotte Mohlin tjänsten som klinikkoordinator, säger Dahlgren. Hon har tackat ja, det hoppas jag att du tycker blir bra.
– Det tror jag blir jättebra. Vi gick ledarskapsutbildningen samtidigt. Det är en bra tjej.
– Vi har ju annonser ute för övriga anställda. Tänker att det är bra om du och Ann-Charlotte håller i intervjuerna, så kan ni vara med från början och påverka hur ni vill ha det på kliniken. Vad tror du om det?
– Det låter jättebra. Vad är det för tjänster som är ute?
– Det är två tandläkartjänster, två hygienisttjänster och tre skötersketjänster.
– Bra. Jag har ju funderat lite på hur jag vill ha det, får förstås prata med Ann-Charlotte också.
– Då skickar jag över ansökningarna till er när tiden gått ut, så får ni titta och göra ert urval. Då var vi väl färdiga här?

Det tar Henke ungefär tjugo minuter att gå till sitt hem på andra sidan Munksjön. Han tycker det ska bli skönt att ta helg. Ikväll ska han ut med killgänget, de brukar försöka gå ut en gång i månaden och ta några öl tillsammans. Själv har han, som är singel, inga problem att få ihop det, men de andra har antingen barn, tjej eller som Matte både och.

Vid femtiden ställer han sig i duschen, där han står kvar länge och njuter. Efteråt virar han en handduk runt höfterna, tar en öl ur kylen och sätter sig i soffan. Han tar en stor klunk ur flaskan, lutar sig tillbaka och blundar. Henke känner sig lycklig, det känns som att allt blivit som han vill. Nya jobbet ska bli så spännande. Just nu finns inga betänkligheter, han är säker på att han kommer att klara av det. När han tar nästa klunk, ringer det på dörren. Det är Nicke som kommer.
– Tja Henke. Ursäkta att jag kommer lite tidigt, hade några ärenden på stan, som gick fortare än planerat.
– Det är lugnt, Nicke, du är alltid välkommen. Som du ser har jag inte klätt mig ännu. Ta en öl i kylen, så går jag upp till sovrummet och fixar till mig.

Han tar på sig en ljusblå skjorta och ett par mörkblå byxor. När han går förbi hallspegeln, rättar han till vågorna i det mörkbruna håret. Känner sig rätt nöjd över utseendet. På väg ner för trappan, säger han till Nicke:
– Fick jobbet som klinikchef förresten, var och tittade på kliniken idag. Blir superschysst.
– Grattis, vad kul. Då blir det champagne ikväll då. Är det därför du klätt upp dig?
– Klart det blir champagne, skrattar Henke. Kläderna är väl främst för damerna, kanske kan få med mig någon hem i natt.
– Du brukar väl aldrig ha problem att få hem damer, tycker Nicke. Nu när du kan presentera dig som klinikchef Dufva, så faller de nog direkt.
– Jag hoppar nog det där med titlar, får väl lita på min charm helt enkelt, har ju funkat förut. Nähä, slutpratat om mig. Hur har du det själv. Och barnen?
– Det är bara fint. Knallar på. Tuva och Melker mår också bra. De är hos sina mammor, den här veckan, men kommer till mig på söndag. Hade tänkt att jag också skulle få med någon läcker dam hem i natt.
– Det fixar sig nog, tror Henke. Bäst att vi inte säger så mycket till Matte och Simon. Det fattar ju inte det där, de som har sitt på det torra.

Precis då ringer det på dörren. Henke släpper in kompisarna Mattias Mowitz och Simon Larsson. De får varsin öl och sätter sig i soffan. Nicke höjer sin flaska och säger:
– Ikväll blir det champagne, vi ska fira att Henke fått klinikchefstjänsten.
– Jag vet, säger Matte. Henke ringde mig i går kväll. Han var lycklig, som ett barn.
– Grattis då Henke, säger Simon. Jag är säker på att det kommer att passa dig perfekt att vara chef, du har ju alltid velat bestämma.

De fyra vännerna skålar och dricker av ölen. Henke berättar att han beställt bord på Copperfields.
– Det blir ost- och charkbricka, och så champagne då, ni får själv välja varmrätt. Jag bjuder förstås. Drick upp, vi måste nog gå.

De klär på sig ytterkläder och går ut i småregnet, restaurangen ligger på gångavstånd. Killarna som känt varandra länge munhuggs lite under den korta promenaden.

Henke kliver före vännerna in genom dörren och fram till bardisken. De blir visade till ett bord en trappa ner. En kypare kommer in med champagnen och de fyra männen skålar. Delikatessbrickan serveras och det blir mer champagne. Alla fyra beställer sedan pizza och öl.

Efter maten går Henke upp till baren och kommer sedan ner med mer champagne.

Nicke har spanat in ett par tjejer, som sitter vid bordet bakom dem. Han höjer sitt glas och gör en inbjudan:
– Kom och skåla för klinikchef Dufva, han bjuder. Eller hur Henke?
– Klart att jag bjuder. Kom och sätt er hos oss, skrattar Henke. Advokat Wallin, får väl springa upp och hämta glas till er.

När Nicke är tillbaka med de två glasen, höjer Henke sitt:
– Skål. Trevligt med sällskap av vackra damer. Vi får väl presentera oss. Det är jag som är Henke. Springpojken heter Nicke och så har vi Matte och Simon.

De andra höjer sina glas och skålar tillbaka. Nu är det tjejernas tur att presentera sig. Klara har långt, blont hår och pigga blå ögon. Den andra tjejen, som har brunrött, lockigt hår och gröna ögon, presenterar sig som Nina.
– Vad är det vi firar? Undrar Klara.
– Det är Henke som fått nytt jobb, svarar Matte. Han ska bli klinikchef på nya folktandvården, som ska öppna i Munksjöstaden.
– Är du tandläkare då? Vill Klara veta.
– Ja. Det är jag. För tillfället jobbar jag på folktandvården i Tranås.
– Grattis Henke. Du blir säkert en utmärkt chef, säger Klara och flirtar.

Hon skålar med honom och tittar djupt in i hans mörkblå ögon. Han blir varm inombords och lutar sig närmre. Deras läppar möts i en lång och innerlig kyss.

De andra pratar och skrattar med varandra. Nicke flyttar sig lite närmre Nina och snart kysser även de varandra. Efter en stund tackar Simon och Matte för middagen och tar en gemensam taxi hem.

Snart lämnar Nicke och Nina restaurangen tillsammans. Henke frågar Klara om hon vill följa med honom hem och det vill hon gärna.

Någon gång framåt småtimmarna lämnar Klara lägenheten utan att Henke märker något.

Han vaknar sent på lördagen och känner sig ensam. Lite besviken över att Klara inte är kvar.

Måndag

Det är strax efter lunch. Lotta Mohlin sitter i receptionen på Bankeryd Folktandvård. Det har lugnat ner sig lite på telefonen, på måndagsförmiddagar brukar det vara ett ganska högt tryck. Nu ringer det på interntelefonen och Lotta svarar, hon ser att samtalet kommer ifrån Tranås Folktandvård.
– Hej Lotta. Henrik Dufva här. Är allt bra med dig?
– Ja, det är bara bra. Vi ska ju jobba ihop sedan, det tror jag blir jättebra.
– Det blir det säkert. Jag blev jätteglad när jag fick höra att du fått klinikkoordinatorstjänsten. Det är därför jag ringer, faktiskt. Dahlgren ville ju att du och jag ska hålla i intervjuerna, till de andra tjänsterna och då tänkte jag att det vore bra om vi träffades och pratade ihop oss lite. Slutar du tidigt någon dag i veckan?
– På torsdag, slutar jag ett.
– Vad bra. Det gör jag också. Tåget är inne på stationen halv tre. Ska vi ta en fika på Condeco?
– Det blir jättebra. Då ses vi där.
– Kanon. Vi ses Lotta. Ha en bra vecka.
– Hej då, Henrik. Vi ses på torsdag.

Torsdag

Solen skiner, när Henke kliver av tåget på Jönköpings station, den värmer när han går mot östra city. Utanför Condeco, står redan Lotta och väntar. Han ger henne en snabb kram
– Hej Lotta. Vilket fantastiskt väder vi har fått.
– Verkligen. Kan vi behöva efter allt regnande. Ska vi gå in?
– Absolut.

Inne på caféet beställer de varsin macka. Henke tar en caffelatte och Lotta tar te. Henke betalar för bägge och sedan sätter de sig i ett par sköna fåtöljer, långt in i lokalen.
– Vad kul det ska bli med nya jobbet, säger Henke, känns lite hisnande att man ska bli chef, men det är ju det jag velat ett tag nu. Och du Lotta, hur länge har du varit klinikkoordinator i Bankeryd?
– Det blir två år snart. Jag trivs jättebra, men tycker att det ska bli jättekul att starta upp på ett helt nytt ställe. Känns även bra att få arbeta ihop med dig Henrik.
– Vi kommer säkert att trivas bra ihop. Säg Henke, du det är bara inför patienterna, jag brukar säga Henrik. Visst ska det bli spännande att se vilka som söker de andra tjänsterna?

Henke och Lotta jämför hur de vill ha det på sin nya arbetsplats. De diskuterar både vad för arbetsklimat och vilken typ av arbetskamrater de vill ha. De pratar också om ledarskap och hur de tänker omkring det. Det visar sig att de tänker väldigt lika, när det gäller dessa frågor, så båda är väldigt nöjda, när de bryter upp. De kommer överens om att höras igen, när de fått ansökningarna.

April
Onsdag

Klockan är halv två när Maja Söderberg öppnar dörren till sin lägenhet, som ligger i ett nybyggt hus i Munksjöstaden. Hon slutade sitt jobb som tandläkare på Hälsan Folktandvård, klockan ett idag.

Hon sätter sig vid köksbordet och äter sin medhavda sallad. Hon tittar ut genom fönstret och ler stort när hon ser på huset som kallas toarullen, det ligger bara ett tiotal meter bort. Klockan tre ska hon på anställningsintervju i den runda byggnaden. Vad spännande det ska bli, tänker hon, lite läskigt också förstås. Hon hade blivit glatt överraskad över att det var just Henrik som skulle bli chef på den nya folktandvården. Han verkar vara en duktig tandläkare och de gånger hon träffat honom på olika kurser och evenemang, hade han verkat väldigt trevlig. Sen är det ju inget minus att han är så himla snygg…

När Maja stiger ut genom ytterdörren är hon förväntansfull inför intervjun, men också lite nervös. Hon tänker att det kanske är bra att inte vara för säker på att jobbet ska bli hennes.

Torsdag nästa vecka

Klockan är 17.30. Henke sitter på tåget till Jönköping. Efter intervjuerna i förra veckan beslutade han och Lotta att de skulle fundera på varsitt håll och sedan höras av om vilka de tycker ska erbjudas tjänsterna. Nu känner Henke sig säker på sina val, så han ringer upp Lotta. Det visar sig att de tänkt ungefär likadant och de har därför snart kommit överens.
– Vad bra, tycker Henke. Då ringer jag till tandvårdschefen och ser om vi får klartecken därifrån.

Henke satsar på att Mats Dahlgren är kvar på kansliet och ringer upp honom direkt. Dahlgren är kvar, så Henke lämnar deras förslag till honom. Han lovar att ringa tillbaka under fredagen, med sitt beslut.

Fredag

Vid elvatiden ringer tandvårdsdirektören till Henke och ger klartecken. Sedan ringer Henke upp Lotta för att ge det positiva beskedet. De kommer fram till att Lotta ska meddela tandsköterskorna, som fått tjänsterna. Henke ska ringa till tandläkarna och hygienisterna.

När Henke haft dagens sista patient, börjar han med att ringa upp hygienisterna. Både Maria Lindberg och Sofia Malm tackar ja. Henke ringer sedan till Daniel Fröjd i Göteborg:
– Hej Daniel, Henrik Dufva här. Jag ringer för att erbjuda dig tjänsten, som tandläkare hos oss. Kan du tänka dig att ha mig som klinikchef?
– Tack. Det vill jag jättegärna, blir lite överrumplad bara. Jag har ju inte pluggat färdigt ännu.
– Vi tror att du kommer att passa bra in i vårt lilla gäng, och i augusti ska du väl vara klar?

De diskuterar lite praktiska saker, sedan lovar Henke att skicka ner anställningspapper för underskrift. Han hinner bara klicka bort samtalet med Daniel, innan Lotta ringer:
– Hej Henke, säger hon. Nu har jag pratat med sköterskorna. Rebecca och Vanessa tackade ja på en gång. Felicia vill fundera över helgen, men det lät som om hon gärna ville ha tjänsten.
– Vad bra. Maria och Sofia ville också gärna arbeta hos oss. När jag ringde till Daniel, blev han väldigt glad över erbjudandet. Nu ska jag åka hem, tänkte att jag ringer till Maja Söderberg, från tåget. Jag hör av mig till dig senare och berättar vad hon svarar.
– Bra. Vi hörs.

Henke slutför lite administration och lämnar sedan Tranås folktandvård och går till stationen.

Efter en stund på tåget ringer han till Maja.
– Hej Maja, det är Henrik Dufva. Vi vill gärna ha dig som tandläkare på Munksjöstadens folktandvård, så jag ringer för att erbjuda dig tjänsten.
– Vad kul, ska bli jättespännande, med en helt ny klinik, jag svarar ja direkt.
– Härligt, det blir säkert kanon. Förresten, vad gör du i kväll?
– Har faktiskt inget särskilt för mig, svarar Maja.
– Jag tänkte att vi kunde gå ut och äta en bit mat, så kan vi lära känna varandra lite bättre.

De kommer överens om att Henke ska boka bord på Aqua och att de ska ses utanför klockan sju.

Henke visslar när han kliver av tåget i Jönköping. Han tänker på Maja, hon är ju skitsnygg, med sitt blonda hår och sina bruna ögon. Det är inte utan att han känner sig lite tänd på henne. Han smiter in på Systembolaget och köper några öl, innan han går hem och laddar inför kvällen.

Maja låser dörren till sin lägenhet, klockan är halv sju. Hon tänker ta en promenad till restaurangen. Hon känner sig glad och lite pirrig. Tänka att få börja på en alldeles ny klinik, ska bli så kul. Även om hon trivts jättebra på Hälsan, de tre år hon arbetat där. Och tänk att få Henrik Dufva som klinikchef… Och att hon ska träffa honom ikväll.

Henke står utanför Aqua, när Maja kommer dit, han ger henne en försiktig kram. De går in och blir visade till ett bord för två. Henke beställer in varsin Martini Bianco och ber kyparen att få vänta lite med vidare beställning. Drinkarna kommer in och de skålar.
– Vad kul att vi ska arbeta tillsammans, säger Henke. Jag ser verkligen fram emot hösten, när vi ska öppna kliniken.
– Jag tycker också att det ska bli väldigt roligt, svarar Maja.
– Det är trevligt att träffa dig, så här privat också, Henke ler stort. Jag vill gärna lära känna dig lite bättre. Varifrån kommer du?
– Jag växte upp på Egnahem i Huskvarna, där jag bodde tills jag började på tandläkarhögskolan i Stockholm 2006.
– Själv läste jag i Göteborg, berättar Henke, det var mellan 2001 och 2006.

De beställer in mat, Henke tar öl och Maja dricker rött vin. Samtalet flyter på bra. De pratar en del om utbildningen och sedan kommer samtalet in på hur det är att arbeta på Tranås folktandvård och på Hälsan.
– Nu vill jag veta mer om dig, säger Henke. Jag vet att du är 28 år, har du syskon, vad gör du helst när du är ledig? Berätta.
– Ja, var ska jag börja? Jag har tre yngre bröder. Martin är 26, Måns och Marcus är 24, de är tvillingar alltså. Jag tränar mycket, helst utomhus, jag springer och cyklar. Jag tycker om att laga mat, gärna tillsammans med vänner. Inredning tycker jag också om, bor i en ny lägenhet i Munksjöstaden, så där finns ju möjligheter. Du då Henrik, vad tycker du om att göra?
– Säg Henke, det gör alla. Jag tränar en hel del på gym, spelade handboll förut, så man vill ju hålla sig i trim. På sommaren kör jag gärna min motorcykel. Jag tycker om att träffa polarna och ta en öl, eller flera. Sen tycker jag förstås om att gå på restaurang, gärna med vackra tjejer, som dig.
– Henke tittar djupt in i Majas bruna ögon. Hon rodnar lite, men slår inte ner blicken.
– Nähä, vi kanske ska be om notan, tycker Henke. Vill damen följa med mig hem sedan? Jag bor vid Östra kajen.
– Det vill jag gärna.

När Henke betalat notan, lämnar de restaurangen och går ut i den kalla aprilkvällen. Maja ryser till.
– Du fryser ju. Kom så värmer jag dig, säger Henke.

Hon får en lång varm kram, sedan kysser han henne mjukt på läpparna. Hon besvarar kyssen och snart virvlar tungorna runt. De går tätt hopslingrade över Munksjöbron. Då och då stannar de och kysser varandra. När de kommit fram till huset där Henke bor, slår han in portkoden och så tar de hissen upp till hans lägenhet.
– Vad fint du har det, utbrister Maja och ser sig omkring.
– Vilken härlig balkong.
– Jag är faktiskt väldigt nöjd, särskilt med balkongen. På sommaren är det skönt att sitta därute och hör sorlet ifrån människorna nedanför.
– Hur länge har du bott här?
– Tre år snart. Nu glittrar det i Henkes ögon. Du kanske vill se hur jag har det en trappa upp? Där finns en skön säng, om du vill prova.

Maja följer villigt med uppför trappan. Inne i sovrummet, kysser de varandra. De sliter av varandra kläderna och ramlar ner i dubbelsängen. Det blir en vild sexakt, där båda ger och tar.
– Det kanske inte är så lämpligt att ligga med sin nya chef, säger Maja tveksamt, andra kan tro att jag fått jobbet sängvägen.
– Ingen behöver få veta, tycker Henke. Dessutom fick du ju tjänsten innan vi låg med varandra. Jag är glad att du följde med. Stannar du i natt?

Fortsättning följer…

Om författaren

Cilla Hulth bor i Huskvarna och arbetar som tandsköterska. Hon har alltid läst mycket och även drömt om att skriva en egen bok om livet på en fiktiv folktandvård. År 2018 gjorde hon slag i saken och påbörjade arbetet med Henkes harem som kom att bli hennes debutroman.
På svetf.se kan du följa händelseutvecklingen på den fiktiva kliniken i Jönköping!