Uppfann ett nytt ord . häromdagen. Ärrfarenhet. Vi pratade ganska djupt om hur livet var innan nu och efter nu. Ni vet den gamla serien friends som fått ett nytt uppsving och hur kravlöst och enkelt livet var då. Problemet är att även om livet kommer ändras igen, med att barnen växer upp och flyttar hemifrån, så blir det inte lika enkelt som då. Det kallas erfarenhet och ärrfarenhet.
Erfarenhet är det som sitter djupt och rotat, det vi kan och gladeligen delar med oss till våra kollegor av. Inte på sättet ”det var bättre förr” och ”det där provade vi för 25 år sen”, utan den gedigna kunskapen som försvinner i takt med att våra äldsta kollegor går ut i passions åldern (pensionen).
Ärrfarenhet är det som lärt oss den hårda vägen. Till exempel uppdateringar av journal- och röntgensystem. Fungerar ALDRIG problemfritt. Nyinköpta tekniska produkter, framförallt om dom är nätverksanslutna, ger en svår släng av ärrfarenhet.
Eller den gången det hoppade en stor groda ur munnen och landade rakt i kollegans knä. Det blev helt fel och man skämdes ögonen ur sig över sin egen klumpighet – ärrfarenhet.
Man kommer inte bli sådär sorglös igen som när vid 20-isch. När man kunde stänga in sig en hel solig helg, titta på en hel videoinspelning säsong av en serie och äta hemkörd pizza. Å ändå vara helt nöjd med det. Livets ärrfarenheter och erfarenheter har liksom satt stopp för det och gjort oss mer sansade och eftertänksamma. Vi tar tillvara på dagarna som finns kvar. Då var dom oändliga, nu vet vi visa av ärrfarenheten, att dom inte är oändliga. Vi har kanske lärt oss njuta mer av livet på ett annat sätt.
Men ärligt talat, systemuppdateringarna har hittills inte blivit bättre!
Jezzica