Tänk om man skulle . ta och göra tandvårdsbesöket personligt. Ni vet, som till förlossningen. Man skriver ett personligt brev om hur man vill ha det under sitt besök. Ibland känns det som om patienterna verkligen vill ha det extremt personanpassat.
De kommer fram till receptionen och lämnar sitt brev. Där kan det kanske stå något i stil med att de inte gillar starka lampor utan vill ha de nedtonat och lugn musik. Helst Enyas tredje album, men det 4:de kan gå bra det med om det krisar.
Patienten kan också ha önskemål om hur vi skall gå tillväga i munnen. Inga instrument med gulddetaljer, ty det känns jobbigt för själen att komma i kontakt med det guldfärgade. Att man kanske bara får borra i 10 sekunder innan patienten måste få en paus och skölja.
Jaa, jag vet att jag överdriver. Men det känns som man oftare och oftare får in patienter som ställer höga krav på hur man ska göra.
Alldeles nyligen hade vi en patient med kväljningar. Hen hade önskemål på hur och när jag skulle suga bort vattnet och saliven. Hen ville ha en rak liten sug istället för kringlan och den fick inte under några omständigheter nudda tungan. Bara det i sig är ju ett mission impossible.
Ibland känns det som vi ställs inför omöjliga krav som vi skall genomföra på kortast möjligaste tiden.
Tandsköterskeförbundet kanske inte kan ta bort alla kravfyllda patienter för oss, men de kan hjälpa oss med väldigt väldigt mycket annat! De har funnits vid vår sida i 80 år, 18 år efter den första tandsköterskan såg dagens ljus.
Jezzica Ekstedt