I en ny avhandling av . Folktandvården Stockholm och Karolinska Institutet har olika metoder för att upptäcka risk för benskörhetsfraktur i tandvården undersökts. Resultatet visar att de röntgenbilder man trodde skulle kunna användas inte visar något samband. Däremot finns andra metoder som skulle kunna vara värdefulla för riskbedömning.
Sverige är ett av de länder i världen där benskörhetsfrakturer är vanligast. Varannan svensk kvinna och var fjärde svensk man beräknas drabbas av minst en benskörhetsfraktur under livet. Man har inga symtom före en fraktur, så man söker inte vård själv.
Benskörhetsfrakturer orsakas av lågenergitrauma, som till exempel att falla från stående – ett fall som normalt sett inte skulle orsaka en fraktur. Frakturer av ryggkotorna kan till och med uppstå spontant. De är vanligast hos äldre personer och kan orsaka stort lidande, sänkt livskvalitet och höga kostnader för samhället.
Regelbundna besök i tandvården ger möjlighet till riskbedömning
Till skillnad mot besök i primärvården kallas de flesta vuxna till tandvården för regelbundna undersökningar av sin tandläkare. Dessa återkommande tandundersökningar erbjuder en möjlighet att identifiera personer med hög risk för sjukdom eller tillstånd i munhålan, men även i resten av kroppen.
Olika metoder för att undersöka riskfaktorer
Vid en vanlig tandundersökning är det oftast motiverat att ta röntgenbilder. På dessa kan man se egenskaper hos käkbenet i underkäken som i tidigare studier har visat sig avspegla bentätheten i resten av kroppen. Låg bentäthet är en riskfaktor för benskörhetsfrakturer. Låg fysisk förmåga är också en riskfaktor eftersom ett fall ofta föregår en fraktur.
Fracture risk assessment tool, FRAX, är ett webbaserat verktyg som främst primärvården använder för att bedöma risken för att få en benskörhetsfraktur inom tio år. Verktyget tar hänsyn till flera riskfaktorer såsom ålder, kön och tidigare frakturer.
Stort dataunderlag med enkätsvar och röntgenbilder
– I den här avhandlingen har vi ett väldigt stort dataunderlag, där vi utgått från den stora REBUS-studien från 1970 med enkäter till 32,000 Stockholmare 18–65 år och med tandröntgen på en mindre del, säger Charlotta Elleby, tandläkare och doktorand.
Avhandlingen undersöker om dessa enkätsvar på frågor om fysisk mobilitet och alkoholvanor samt käkbenets utseende på tandröntgen kunde kopplas till benskörhetsfrakturer under en uppföljningstid på upp till 47 år. Dessutom gjordes en intervjustudie om vad patienter i Folktandvården Stockholm hade för tankar om att använda det webbaserade instrumentet FRAX i tandvården för att bedöma risken för att få en benskörhetsfraktur inom tio år.
Patienter förväntar sig samverkan mellan tandvård och primärvård
Trots ringa kunskap om osteoporos och benskörhetsfrakturer var deltagarna positiva till att göra en FRAX-undersökning om det skedde till samma kostnad som i primärvården. Om de befanns ha hög risk förväntade de sig samarbete mellan tandvård och primärvård så att de skulle kunna få fortsatt utredning och vid behov råd och vård.
FRAX möjlig väg framåt för att upptäcka benskörhet
Sammanfattningsvis fann forskargruppen att metoderna att undersöka underkäksbenets utseende på tandröntgen inte kunde kopplas till benskörhetsfrakturer, trots den långa uppföljningstiden om upp till 47 år. Frågor om fysisk hälsa och mobilitet samt alkoholkonsumtion kan vara en riskfaktor men det måste utvecklas och studeras vidare. Att använda FRAX i tandvården skulle kunna vara ett sätt att identifiera personer med hög risk för benskörhetsfrakturer.
Forskargrupp
Ansvarig tandläkare (doktorand):
Charlotta Elleby, Folktandvården Stockholm
Huvudhandledare:
Helena Salminen, Karolinska Institutet
Bihandledare:
Pia Skott, Folktandvården Stockholm, Holger Theobald och Sven Nyrén, Karolinska Institutet
Finansierat av Folktandvården Stockholm, Styrgruppen för odontologisk forskning (SOF), Akademiskt Centrum för äldretandvård (ACT) och institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.