Tandställningar som fäster . metallbågen i en lucka gör mindre ont i början jämfört med konventionella modeller med gummiband, enligt en ny avhandling från Malmö universitet. Samtidigt visar studierna att ingen av varianterna bidrar till stor rotavkortning av tanden, en känd komplikation med äldre generationers tandställningar.
Kristina Johansson, Malmö universitet, har i sin avhandling jämfört två typer av fasta tandställningar. Det handlar om modellerna Damon, som har luckor där metallbågen sätts fast, och Victory, som har gummiband som håller fast bågen.
– Damon, den något modernare varianten, har länge marknadsförts som att den både ger mindre smärta och bidrar till mindre rotavkortning än tandställningar som har gummiband, men det har egentligen inte funnits någon stark vetenskaplig evidens för det, berättar hon.
I avhandlingen har Kristina Johansson granskat dessa påståenden genom bland annat patientenkäter, röntgenundersökningar och en systematisk litteraturöversikt om rotavkortning.
I en av delstudierna undersökte man hur patienter som hade antingen Damon- eller Victorytandställningen upplevde sin behandling. Man tittade på om de tog smärtstillande, och patienterna fick också svara på frågor kring smärta.
– I början av behandlingen såg vi att patienterna med Damon tog mindre smärtstillande än patienterna med Victory, 54 procent jämfört med 70 procent, och även enkätsvaren pekar på att dessa patienter hade mindre ont i början. Men senare under behandlingen såg vi däremot ingen betydande skillnad.
I avhandlingens delstudier kring rotavkortning syntes inte heller någon stor skillnad mellan de två modellerna, berättar Kristina Johansson.
– Bägge tandställningarna visar en väldigt liten omfattning av rotavkortning i den här patientgruppen, vilket är mycket positivt. En av anledningarna till det här kan vara att metallbågarna som används i dagens fasta tandställningar helt enkelt är flexiblare och mer vävnadsvänliga än de styvare material som användes under 90-talet.
Ett annat positivt resultat i avhandlingen handlar om möjligheten att minska hur ofta patienterna behöver röntgas under behandlingen för att upptäcka pågående rotavkortning.
– Våra studier visar att röntgenbilderna under pågående behandling sällan visar någon klinisk relevant rotavkortning av värde, vilket innebär att man i vissa fall skulle kunna minska antalet gånger som unga patienter behöver röntgas, säger Kristina Johansson.
Källa: Malmö universitet