Det finns dagar . Åsså finns det måndagar. Det är lite halt ute. Vägen är mörk av snö som smält. Jag konstaterar snabbt att det är ren is, det där mörka. Jag har pillat in mina hörlurar i öronen och lyssnar på radion när jag går min evighetslånga vandring till bussen. Nå ja, dryga kilometern känns väldigt lång när klockan inte ens slagit sju på morgonen.
Låten som spelas på radion är ”Stayin Alive” med Bee Gees, när jag går väldigt försiktigt på kanten av vägen. Just där det är lite grusigt och känns mer säkert att gå. Vår lilla väg är liksom inte högprioriterad när det blir blixthalka.
Lite närmare resecentrum är det en backe nerför. Det är en stor gång och cykelbana som trafikeras av många varje dag. Även den är förrädiskt hal och jag hör nu låten ”I lost my guardian angel” med Masquerade. Behöver jag säga att jag satte på mig bältet på bussen? Vågar inte chansa när jag fått så många tecken…
Väl på jobbet är första patienten en fixturoperation. Vem sätter liksom en operation direkt på måndag morgon? (Det var ju tydligen dessutom jag som gjort det). Alltså, jag menar vem vill ens göra en operation en måndag morgon?
Operationen gick finfint, men när den obligatoriska röntgenbilden skulle tas, så var röntgenapparaten trasig. Den ville inte alls helt enkelt. Reparatören hade lite annat på sin agenda och kunde inte dyka upp förrän tidigast dagen efter.
Vi fick byta rum. Närmast lediga rum är fem rum längre ner i korridoren. Man är ju alltid lite inboad i sitt eget rum, även om de ska vara likadana. Så det blev ett evigt springande efter de där små favoriterna, som man hamstrat genom åren.
Det blev ett avbrott på dagen med lite friskvård. Jag trodde såklart att friskvården skulle vara en annan dag och hade således inte på mig kläder för en härlig promenad i det Göteborgs gråa. Då min arbetsplats är belägen nära Trädgårdsföreningen, så blev det en tur att leta vårtecken. Ja, jag vet att de är få denna tid på året, men hoppet är som bekant, det sista som lämnar en.
Men det finns ett härligt växthus, där det finns olika zoner, som tropik, öken och så vidare. Därinne hittade jag blommande kamelior. Det får räknas som vårtecken!
Trots dagsljus mitt på dagen så var jag sällsynt trött när dagen var slut. Väl utanför dörren till jobbet tappade jag mina hörlurar i gatan. Lurarna for åt varsitt håll långt från fodralet. Det tog en stund att lokalisera båda lurarna. Den ena hade studsat ner i väskan och alla med väska vet ju att det kan vara som ett mörkt hål i en sådan.
Jag brukar slumra på bussen hem. Denna måndag stensomnade jag. Så hårt att busschauffören fick väcka mig vid ändhållplatsen. Som tur var är det ju där jag ska av. Men ändå. Snopet sa jag till chauffören att han skulle ta det som en komplimang att han kört bra!
När middagen var avplockad och tvätten vikt och hängd tog jag en välbehövlig dusch. Då ropar den kära maken och frågar om jag är klar snart. Han har upptäckt att vi har stopp i avloppet. Ett sånt där stort stopp, när det som nu fylls på från huset INTE kommer rinna undan…
Vi är dock rätt rutinerade på detta efter 20 år i samma hus. Utrustade med högtryckstvätt och spolslang löste det sig på 8 minuter. Att det tog 46 minuter att sanera och duscha igen, ja det är ju baksidan… Huset är ju 75 år, och avloppen utanför huset är lika gamla. De i huset är ungefär i tonåren, men nu blir nog sommarens projekt att se till att de blir bytta. Ändå härligt att veta vad man ska göra på sommaren, redan så här i början av året!
Hoppas verkligen ni hade en härligare måndag än mig. Nu ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot vad resten av veckan har att erbjuda.
Jezzica Ekstedt