Tandvården.står inför en deckargåta, modell större. Emaljen är kroppens hårdaste vävnad. Men hos alltfler håller den på att tunnas ut, frätas sönder. Att komma åt orsakerna är inte lätt. ”Vi måste jobba som detektiver. Och tandsköterskan har en nyckelroll”, säger Kalle Arnelund, övertandläkare i Örebro.
Först i början av 2000-talet började tandvården på allvar få upp ögonen för erosionsskador. Idag är dental erosion en folksjukdom, den tredje vanligaste orala sjukdomen efter karies och parodontit. Den drabbar i alla åldrar, men ungdomar är särskilt utsatta. 5 till 10 procent bedöms ha allvarliga frätskador.
− Då har delar av tanden förlorat all emalj, förklarar Kalle Arnelund, specialist i oral protetik som föreläser om dental erosion på Yrkeskonferensen.
– En frisk tand som aldrig sett en syraattack har ett visst emaljutseende. Men attackerna tunnar ut emaljen som gradvis förändrar utseende och struktur. Man får skador som är oerhört svåra att reparera.
Kalle menar att det är viktigt för tandsköterskorna, oavsett om de jobbar i ett team eller självständigt, att gräva ned sig i det här ämnet. Han understryker vikten av att hitta tidiga tecken.
– Då får patienten chansen att ändra sina vanor, sitt farliga beteende. Vi vill ju ha friska patienter. Det är vad all tandvård går ut på. Den bästa behandlingen är ju den som patienten aldrig får.
Problemet blir uppenbart vid sena tecken, när tanden blivit så illa åtgången att man måste göra en lagning, sätta in en krona eller protes.
– Rent yrkesmässigt ställs jag inför en stor utmaning när vi har en patient med jättestora erosionsskador. Jag älskar ju att jobba med protetik. Det är på ett sätt min lyckliga dag, men det är patientens olyckliga dag, säger Kalle.
Han vill se fler utredande och förebyggande insatser, det han kallar ett detektivarbete för hela tandvårdsteamet.
– Om detektivarbetet lyckas jobbar jag på ett sätt bort min egen yrkesroll. Men det är vår uppgift att informera patienten om vad vi ser. Och att försöka hitta orsaken.
Mycket handlar om att ställa rätt frågor till den patient man har framför sig. Om matvanor, dryckesvanor, livsstil, och så vidare.
– Det är ett detektivarbete, ett spännande detektivarbete. Vad är det hos just den här individen som gör att emaljen ger vika?
Ansvaret faller på hela tandvårdsteamet. Men Kalles erfarenhet är att det ofta är tandsköterskan som patienterna pratar mer avslappnat med.
– När en patient möter sin tandläkare är det ofta en uppsträckt situation. Man är kanske nervös, tandläkaren ställer en massa frågor, ibland går saker in genom det ena örat och ut genom det andra. Som specialist jobbar jag längre tider med mina patienter. Och är det något jag märkt så är det just att patienten behöver tid för att reflektera i lugn och ro. Vi kan inte bara fälla ned stolen.
Efter behandlingen är det inte ovanligt att tandsköterskan får frågan: vad var det egentligen tandläkaren sa?
– Min tandsköterska Kattis har en uppgift, och den vet hon om: att ta ut mer information ur patienten. Alltså information som patienten inte släppt till mig. Sedan kan hon och jag jobba gemensamt för att patienten ska få den bästa vården.
Det ställs extra höga krav på detektivarbetet när det gäller en grupp patienter: de som lider av ätstörningar.
– De kan vara jättesvåra att hitta. Men vi ser ibland karaktäristiska erosionsskador, till exempel på baksidan av framtänderna.
Ett salivprov kan ge viktig information. Kalle är kritisk mot sin egen yrkeskår:
– Vi i tandvården har ingen vana att regelmässigt mäta saliv. Det är väldigt enkelt att ta ett salivprov, det borde göras någon gång på varje patient. Så man vet vilken buffringskvalitet det är på saliven. Det är en självklar del av detektivarbetet.
– Nästa fråga, då jag har en patient framför mig och misstänker att hen inte mår bra psykiskt, är: hur för jag in samtalet på ätstörning? Vad är vår uppgift när vi möter patienter som inte har sjukdomsinsikt?
En direkt konfrontation, att säga rakt ut att hen har en ätstörning, är den sämsta vägen enligt Kalle Arnelunds erfarenhet:
– Ätstörningspatienter är ofta laddade med motargument, avsedda att föra oss på villospår. Men det finns andra vägar, där vi kan bidra till att patienten till slut kan få den insikt han eller hon behöver. Det är lite av det som jag vill lära ut under seminariet på STF-konferensen.
Så ser riskgrupperna ut
Dental erosion hänger ofta samman med vad vi äter och dricker. Men frätskadorna kan lika gärna bero på dålig salivstatus, sura uppstötningar eller återkommande kräkningar. Ett typfall för dental erosion är en tonårig kille som sitter vid datorn i timmar och slukar en 1,5-liters Cola utan att fundera vidare på det.
– Vi följer det amerikanska mönstret med mer och mer kolsyrad läsk, det har blivit en livsstil för många, konstaterar Kalle Arnelund.
Å andra sidan är hälsotrenden, som alltfler viger sitt liv åt, inte alltid hälsosam:
– De finns de som överkonsumerar frukt, framförallt citrusfrukter, fruktjuicer och sportdrycker. Vilket också påskyndar den dentala erosionen.
Vill man minska risken rekommenderar Kalle Arnelund att dricka med sugrör.
– Då får man drycken längre bak i munnen, det fräter mindre på tänderna.
Allra värst är att skölja runt drycken i munnen innan man sväljer den. Så gör ofta vinälskare, vissa silar till och med vinet mellan tänderna. Eftersom viner har hög syra är även det ett riskbeteende.
– För att lindra effekten kan man skölja med vatten efteråt. Däremot ska man vänta med tandborstning, åtminstone i en halvtimme. Annars riskerar man att borsta bort det yttersta lagret emalj, som mjukats upp av drycken.
Personer med ätstörningar är en annan utsatt grupp.
– Jag jobbar mycket med sådana patienter. De kan dels lida av anorexia nervosa, alltså självsvält. Dels av bulimia nervosa, där man kompenserar sitt matintag med att kräkas i lönndom.
Eftersom saltsyran i magen har ett PH-värde på 1,5 (dubbelt så surt som Coca Cola) påverkas tänderna negativt när man kräks regelbundet.
– En anorektikers kropp går på tomgång kan man säga. Man får sämre salivproduktion och saliv av sämre kvalitet. Det är en jätteviktig faktor, då saliven har en väldokumenterad förmåga att neutralisera syra.
Utöver livsstilsfaktorerna finns det även biologiska förklaringar till dental erosion. Till exempel löper personer som har problem med sura uppstötningar, på grund av att magmunnen inte sluter tätt, ökad risk för frätskador på tänderna.
Björn Hultman