Följande samtalsämne . utspelade sig hemma hos oss en vanlig grå tisdag i mars: Maken frågar mig hur tusan jag kan vara så trött, jag har ju bara hållit i en sug hela dagen och ropat in en och annan patient. Maken reser sig och hasar fram över köksgolvet i ett par tofflor, ropar på den fiktiva patienten Lennart och hasar sig tillbaka till köksbordet. En illustration över min arbetsdag. Jag börjar då tänka tillbaka på dagen och funderar på vad jag egentligen har gjort.
Vi började med en Operation, jag plockar fram allt som behövs till operationen. Inklusive min tandläkares favoritinstrument. Patienten, en kvinna i tjugoårsåldern, är lite orolig och nervös över att ta bort sin visdomstand. Lite lugnare musik strömmar ut i högtalaren och jag ger henne all information hon behöver för att klara sig efter operationen. Medan jag förbereder allt inför operationen så pratar jag lugnande med henne, frågar vad hon läser till och småpratar lite om hennes utbildning.
Efteråt är hon såå nöjd över bemötandet och känner sig väl omhändertagen.
Med ett öga på klockan och i tidboken så plockar jag undan allt efter operationen och hälsar sedan nästa patient välkommen. En man i 50 års åldern som gärna vill ha en ersättning av tanden som gick förlorad för dryga halvåret sedan.
På väg bort till sterilen kikar en operationsklädd kollega ut och med bedjande ögon undrar hon om jag kan hjälpa att ta fram lite bedövning. På väg ut från sterilen så frågar en annan kollega om jag vet vart man hittar nya borr till våra fixturbrickor.
Frukostrasten minskar med 6 minuter, då jag hjälpte en patient med betalningen i vår betalstation, inte lätt med alla dessa tryck hit och tryck dit när man passerat 70! Väntar med kisspausen en stund, hinns nog med mellan två patienter, jag prioriterar min yoghurt å musli!
Förmiddagen går med både undersökningar inför operation av bråkiga 8:or, ex av en lätt samarbetsvillig ök 8:a och en krånglig lagning som krävde tre skrynkliga matrisband och en mycket stark sköterskehand då patientens tunga levde sitt egna starka liv.
In med lunchlådan i micron och sedan ett efterlängtat toalettbesök! Blev visst inte någon minut över mellan förmiddagspatienterna. Direkt efter lunch kommer ett långpass med en fixturoperation. Många små pryttlar som är sterila och skall tillbaka på rätt ställe, i rätt ordning på rätt sätt efteråt. Å naturligtvis tog jag fram tandläkarens favoritinstrument även här.
Eftermiddagsfikat blev idag en liten kladdkakebit! En födelsedag bland kollegorna.
Några timmar kvar av arbetsdagen, en bunt med remisser i handen som skall kallas in och den där prydliga damen som ligger i minnet och pockar på. Hon som skulle ha en tid en torsdag klockan 14. Hon som alltid har med sig en liten chokladask och är så nöjd med allt vi gör.
Mellan alla dessa människor som jag möter på en dag ringer telefonen och jag bokar/bokar om tider och pratar med tekniker om ett avtryck som behöver tas om.
När soporna är slängda, uniten genomkörd och allt klart och förberett för morgondagen. Ja då stänger jag dörren till kliniken och går mot stationen där jag hoppar på bussen hem.
Å där frågar min man hur tusan jag kan vara så trött?
Jag verkligen älskar mitt yrke. Jag älskar att möta alla människor, jag älskar att lösa små och stora problem som dyker upp under dagen. Men det tar verkligen på krafterna att var spindeln i nätet, att vara den som har koll på allt, som vet allas små önskemål och egenheter.
Därför ställer jag mig frågande till att det finns kliniker som anställer outbildade tandsköterskor. Det är verkligen inte ett lätt yrke som bara går ut på att hålla i en sug.
Den andra frågan jag ställer mig är när det är vår tur att få en lön som vi förtjänar?
Om vi inte fanns så skulle kliniken stanna. Ingen skulle komma vare sig in eller ut!
Jezzica Tandsköterska