När jag var tandsköterskeelev, . så var känslan vid praktikens slut att jag var top notch! Kunde inte bli bättre sköterska liksom. Jag gick därifrån med goda vitsord, gofika i magen och en fin känsla i hjärtat.
Så började jag på mitt första jobb som tandsköterska. Å undrade fundersamt på om jag ens gått utbildningen. Men inkastad i både assistans, steril och reception så kände jag mig sakta starkare och säkrare på mitt jobb.
Då jag bytt arbetsplats några gånger, så har den känslan infunnit sig vid varje ny jobbstart.
När jag hamnade på min arbetsplats för 8 år sedan. Då hade jag 4 arbetsplatser och två mammaledigheter i bagaget. Kände mig oerhört erfaren och kunnig. Såhär i efterhand så var jag nog väldigt duktig administrativt, jämfört med hur otroligt mycket jag lärt mig om tandvård fram tills idag. Vi har mycket jourtandvård och mycket remisser. Sådant som jag aldrig kommit i kontakt med tidigare.
Så frågan är hur det skulle kännas om jag bytte arbetsplats idag. Med dryga 17 år i min ryggsäck, kan jag ändå le åt mitt unga jag och hennes självsäkerhet, lite som Pippi Långstrump, ”det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert”.
Men vad grymma vi är ändå och vad otroligt mycket vi kan. Jag älskar verkligen vårt yrke, då det är så varierat och utvecklas hela tiden. Det kommer ju nyheter, nya rön och nya material hela tiden. Ibland blir man ju lite anti till förändringar. Men jag tycker att tandsköterskeyrket utvecklas utan att vi tänker på det.
Jezzica Ekstedt