Att ringa en patient i dag, . är inte som det var att ringa patienter för 10 eller 20 år sedan. Jag har en hel del telefonkontakt med patienter, då vi tar emot mycket remisser och behöver få kontakt med dem på ett eller annat sätt. Den som svarar är avvaktande, nästan lite aggressiv, frånvarande eller lite disträ. Sällan presenterar de sig i telefon. De svarar med ett enkelt ”hallå”.
Den som liksom kickar igång året . Högtiderna är avklarade och man kan känna sig lite tom. Beroende på vart i landet du befinner dig, så är det en lång grå väntan på våren. Då kommer VÅRA dagar, STF:s Yrkeskonferens.
Det finns en klassiker . , den skulle nog egentligen ha utmärkelsen klassikernas klassiker, ”En julsaga”, av Charles Dickens.
Jag är en maj-person, . eller ja ok påsk till midsommar. Men jag inser att det är väldigt få dagar om man jämför med hur många det finns på ett år. I samma stund som vi ställer om till vintertid, så är det som någon drar ner rullgardinen. Någon gång i mitten av februari känns det som ljuset och lusten strilar in genom gliporna.
När den första tandsköterskan . såg dagens ljus så var vi mest söta små sällskap om vi jämför med vad vi gör nu. Det var inte ovanligt att tandsköterskan både hämtade tandläkarens barn och bil. Även små privata ärenden kunde hamna på tandsköterskans ”att göra lista”.
Första dagen efter semestern .
Allt börjar precis som vanligt. Nyhetsmorgon gick som vanligt. Jag blev lite sen, som vanligt, då jag alltid tror att jag minsann hinner hänga en tvätt och förbereda en ny.
Tänk om man skulle . ta och göra tandvårdsbesöket personligt. Ni vet, som till förlossningen.
Man skriver ett personligt brev om hur man vill ha det under sitt besök. Ibland känns det som om patienterna verkligen vill ha det extremt personanpassat.
En ohemult grå februarimorgon . Endast den som varit i Göteborg en grå februarimorgon vet vad jag talar om. Min lilla tandläkare såg ut genom fönstret och undrade lite om meningen med livet. Du vet ”Det kommer aldrig någonsin bli vår” känslan.
Jag läser och lyssnar . . Jag hör missmod och tveksamhet. Jag hör ”jag klarar mig på min lön, varför ska jag kämpa”. Jag hör, ”det där har det pratats om i många år och än har det inte blivit någon förändring”. Ja, varför ska vi vara med och kämpa för våra småsystrars ingångs lön?
Jag började förberedelserna . till årets yrkeskonferens med en LISTA. I år skulle ingenting glömmas hemma. Svärmors gigantiska resväska hämtades till makens stora förtret. ”HUR mycket saker skall du ha med dig för 48 timmar?”
Jag förklarade att väskan minsann inte är full, men allt är får plats. Skor, hårfön och eventuella saker man får med sig från Stockholm.
Vår klinik har ju öppet 365 dagar om året Dock inte 24/7!.
Så kom dagen . då riksstämman kom till Göteborg igen. Alltid så mysigt att se gamla kollegor och få lite nya uppslag, lite nya prover och en och annan färgglad penna. Döm om min förvåning när både jag och mina kollegor blev både snopna och besvikna. Man brukar ju bära hem en hel del påsar […]